Larsmo skärgård – en pärla bland vårdbiotoperna i Österbotten

Under sommarens vårdbiotopsinventeringar har vi inventerat skärgårdsbetena i Larsmo skärgård. Larsmo skärgård är speciell ur ett vårdbiotopsperspektiv med tanke på att det inom ett relativt litet område finns många betade holmar, vilket är speciellt till och med på en nationell nivå. De flesta av de betade holmarna ingår i Natura 2000-nätverket med några finns även utanför.

Bete ute i skärgården var något som tidigare var allmänt förekommande i vårt land. Att föra ut djur på bete i skärgården underlättade jordbrukarnas vardag på flera sätt, ute i skärgården var hotet av stora rovdjur mindre och behovet av övervakning och att bygga gärdsgårdar var mindre än på fastlandet. Idag är det främst fårbete som bedrivs i skärgården, men förut förde man även ut nötkreatur till de yttre delarna av skärgården.

Nuförtiden är det främst får som betar på skärgårdsobjekt. Fåren är oftast ganska skygga men ibland är de nyfikna och vill vara med under inventeringarna.

De betade holmarna i Larsmo är varierande. Det bedrivs fårbete på allt från små och flacka holmar till stora och steniga skogbeklädda öar. De flesta av holmarna betades fram till 1950-1960-talet efter vilket de flesta stått orörda under årtionden. De första öarna återtogs i betesbruk på 1990-talet medan några av holmarna återtogs i betesbruk först för några år sedan.

Strandängar som inte betats på länge och på vilka betet återupptagits nyligen är ofta ännu igenvuxna av vass. Bland vassen finns ändå strandängsvegetation som med tiden tar över vassen om betet fortsätter.

På strandängar som betats under längre tider har vassen nästintill försvunnit helt.

Flacka holmar har ofta relativt breda strandängar längs stränderna. Strandängarna är till största delen av lågvuxen typ med gräs-, starr- och tågväxter men ställvis finns även strandängar som domineras av säv-arter eller högstarrar. Strandängarna har ofta stort inslag av ängsväxter.  På strandängarna kan det även finnas så kallade saltskonor (saltfrätor) på vilka endast de mest salttåliga växtarterna kan växa.

En saltskona är ett område med hög salthalt i marken – på dessa kan endast de mest salttåliga växterna växa.

Områden som betats under en längre tid är lågvuxna vilket är gynnsamt för strandängsväxter.

På de allra flesta holmarna finns även betade skogsområden som är väldigt varierande mellan holmarna. På flacka holmar där skogen ännu är ung är skogsbetena inte särskilt representativa och markvegetationen är till stor del skral. På holmar där skogen hunnit utvecklas längre är markvegetationen mera typisk med stort inslag av gräs och ängsväxter ifall betet fortgått länge. På holmar där det varit långt betesuppehåll och betet återupptagits nyligen är trädbeståndet fint med äldre lövträd men markvegetationen består då av skogsris.

Skogsbeten som har betats under långa tider tenderar att domineras av gräs och ängsörter. Skogsbeten kännetecknas också av att det bildas ljusa öppningar i trädskiktet vilket ökar ängsväxternas andel bland markvegetationen. På bilden syns även blottat berg vilket bidrar till torrare områden vilket ytterligare ökar mångfalden. De ljusa grästuvorna som syns på bilden är stagg (Nardus stricta) som är en betesgynnad art.

Ifall det varit ett långt betesuppehåll på holmen har skogsriset hunnit ta över helt och hållet och ängsväxternas andel är då försvinnande liten. Trädskiktet med äldre ganska glest belägna träd tyder på tidigare betesanvändning.

Växtligheten på de betade holmarna varierar från att vara nästintill i naturtillstånd till att representera vårdbiotops. På lågvuxna strandängar hittas allmänt betesgynnande arter såsom ärtstarr (Carex flava), kärrvial (Lathryus palustris), slåtterblomma (Parnassia palustris) och ormtunga (Ophioglossum vulgatum) medan man på strändernas övre delar ställvis kan hitta knutnarv (Sagina nodosa) och stagg (Nardus stricta). I saltskonor kan man på några ställen hitta den akut hotade arten glasört (Salicornia perennans)

Ormtunga (Opiglossum vulgatum) är en allmän art på betade stränder i Larsmo skärgård.

Glasörten (Salicornia perennans) är en akut hotad växt som kan finnas i saltskonor. Förutom glasört syns här även saltnarv (Spergularia salina).

Efter denna sommar är man extra tacksam för sina arbetsuppgifter som ger en chansen att få uppleva och se fina ställen som man aldrig annars skulle ha sett. Under inventeringarna kommer man även i kontakt med mycket folk som berättar om hur attityden hos lokalbefolkningen ändrat med tiden från skepticism till en vilja att få får till grannar till sin villatomt, eftersom fåren håller området snyggt och fritt från vass. Folks förändrade inställning till bete och statens satsningar på naturens mångfald gör att framtiden för vårdbiotoper ser ljus ut!

 

Robin Sjöblom
Planerare
NTM-centralen i Södra Österbotten

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.