Temat för årets världshavsdag, som firas 8.6.2023, handlar om att prioritera havet och sätta havet på första plats. Havet ger oss en massa bra saker som vi kanske inte tänker på. Det handlar om mat, rekreation, klimatreglering med mera. Faktum är att under havsytan finns en värld som vi vet ganska litet om. Det här gäller också Bottniska viken med sina delar Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken. Nu planeras en mängd olika nya verksamheter till havs men kartläggningar och bedömningen av miljöpåverkan är utmanande att genomföra i havsområdet. På land är det lättare att kartlägga områden och planera verksamheter till lämpliga ställen.
Vi kan ha åsikter om verksamhet som utplånar blåbärsskogen eller åkerområden. Men vem bryr sig om en kransalgsäng eller ett blåstångssamhälle förstörs? Varför ska vi prioritera det som finns under havsytan?
Havet ger oss en mängd nyttor som vi kanske inte tänker på. Det uppenbara är att havet ger oss mat, naturlig fisk från havet är gott och nyttigt (med vissa begränsningar, (www.ruokavirasto.fi). Havet är en utmärkt plats för rekreation och upplevelser. Dessutom bidrar havet till att reglera klimatet genom att binda koldioxid och hålla i gång olika biogeokemiska cykler såsom vattnets eller kvävets kretslopp. En balanserad primärproduktion av växtplankton, alger och vattenväxter är grunden för havets hela näringsväv och många av de nyttor det ger oss. Med ett välfungerande ekosystem klarar havet av att reglera också övergödning och skadliga ämnen i viss mån. I projektet ECOnnect gjordes en presentation av Bottniska vikens ekosystemtjänster (storymaps.arcgis.com) och hur de kan förändras under 100 år framåt. Den som lever får se hur det går. Åtminstone våra barn eller barnbarn får uppleva Kvarken i början av 2100-talet.
Det är lätt att inse att vi borde prioritera ett välmående hav med artrika, funktionerande miljöer. Om det inte går att undvika att släppa ut skadliga ämnen och utföra muddringar så bör verksamheten åtminstone planeras noggrant med tillräckliga utredningar som grund. Främmande arter, nedskräpning och mikroplaster samt undervattensbuller är exempel på annat som hotar havsmiljön. Speciellt viktiga och välfungerande havsområden kan skyddas för att säkra deras fortsatta existens. Allmänna miljöhot såsom övergödning och klimatförändring är svårare att tackla och är saker som kräver tid och större strukturella förändringar.
Hur får vi reda på vad som finns under havsytan?
I Velmu-programmet har en stor del av havsnaturen längs Finlands kust kartlagts med hjälp av olika metoder. Programmet har pågått sen 2003 då de första metodtesterna inleddes. Biologiska kartläggningsmetoder innefattar dropvideo, robotkamera och dykning längs linjer. Botten kartläggs med hjälp av ekolodning, multibeam-ekolod, sidavsökande sonar och sedimentprover. Fiskens lekområden undersöks med bland annat yngelnot och yngelhåv. Också i havet är det möjligt att använda sig av satellitbilder och dronebilder, men metoden har begränsningar i djupare havsområden. De här fjärranalysmetoderna fungerar bättre i de grunda havsvikarna och fladorna som finns rikligt i Österbotten. I projektet SeaMoreEco som startade i år kommer grunda havsområden att kartläggas noggrannare i samarbete mellan projektpartners i Finland och Sverige. Projektets webbsida har inte ännu publicerats, men kort information på engelska finns på finansiärens webbsida (www.interregaurora.eu). I projektet ingår också restaurering av grunda havsområden och avlägsnande av främmade arter i utvalda områden.
Anna Bonde
Ledande expert
Miljö och naturresurser
NTM-centralen i Södra Österbotten
Etelä-Pohjanmaan ELY-keskuksen blogi 