Skydd av hotade arter- en intressant och mångsidig arbetsuppgift

Arter har uppstått och försvunnit naturligt under jordens historia. Men mänsklig verksamhet leder till att arter minskar och försvinner snabbare än någonsin. Ibland talar man om den sjätte massutrotningen som en jämförelse med tidigare tillfällen där ett stort antal arter försvunnit på en geologiskt kort tid. Den mest kända massutrotningen är antagligen då dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan. Men i motsats till det utdöendet, där de flesta forskare är överens om att orsaken var ett meteoritnedslag, orsakas de nuvarande förändringarna i arternas förekomster av människan.

Mänsklig verksamhet bidrar till att arter försvinner

Det finns ett flertal olika orsaker till att arter är hotade. Den vanligaste är någon typ av förändring i markanvändningen. Det kan till exempel vara frågan om skogsbruk, gamla betesmarker eller ängar (så kallade vårdbiotoper) som växer igen eller att marken används för till exempel byggande, gruvdrift, torvtäkt eller odlingar. Även om artens hela förekomstområde inte förstörs, kan en fragmentering av livsmiljön leda till att artens förekomster minskar trots att det finns lämpliga livsmiljöer kvar. Kemiska förändringar är en annan hotfaktor, det kan till exempel vara frågan om föroreningar eller försurning av vattendrag. En del arter hotas av klimatförändringen, speciellt arter vars utbredning är nordlig eller som förekommer på höga höjder, då dessa inte kan förflytta sig till lämpligare klimat. Ett annat hot mot många arter är förekomsten av invasiva arter som kan konkurrera med de inhemska arterna, äta dem eller sprida nya sjukdomar. I Finland är de främsta hoten det moderna skogsbruket, med lite död ved och få stora och gamla träd, samt igenväxning av vårdbiotoper. Ofta hotas en art inte enbart av en faktor, utan flera olika hot kan samverka.

Stor natebock (Macroplea pubipennis) är en nära hotad art (NT) som är fridlyst i hela landet, finns i EU:s habitatdirektivs bilaga II och som åtnjuter särskilt skydd samt kräver brådskande skydd. Den förekommer främst i skyddade vikar i Östersjön. De främsta hoten är kemiska förändringar och byggande vid vatten. Foto: Panu Välimäki / Albus luontopalvelut Oy, 2017.

Information om arters hotgrad i Röda listan och naturvårdslagen

I den senaste bedömningen av hotade arter i Finland (röda listan) 2019 konstaterades att 2 667 arter (av de 22 418 arter som bedömdes) är hotade. Det innebär att arten är klassificerad som Akut hotad (CR, Critically endangered), Starkt hotad (EN, Endangered) eller sårbar (VU, Vulnerable) i enlighet med Internationella naturvårdsunionens (IUCN) kriterier. Detta motsvarar 11,9 % av de arter som undersöktes. Av dessa var de flesta skogsarter, följt av vårdbiotopernas arter.

Artskyddet i Finland behandlas i naturvårdslagens (1096/1996) sjätte kapitel samt i naturvårdsförordningens (160/1997) femte kapitel. I naturvårdsförordningens bilagor finns en lista på alla fridlysta eller hotade arter, arter som åtnjuter särskilt skydd och de arter som är skyddade i enlighet med EU:s habitatdirektivs IV bilaga.

För fridlysta djurarter gäller att det är förbjudet att

• avsiktligt döda eller fånga dem
• ta bon samt ägg eller individer i andra utvecklingsstadier, att flytta dem eller avsiktligt skada dem på annat sätt
• avsiktligt störa dem (naturvårdslagen 39 §).

För fridlysta växter och svampar är det förbjudet att

• plocka, samla eller klippa av en fridlyst individ eller en del av den
• ta den med roten
• förstöra den.

Detsamma gäller deras frön (naturvårdslagen 42§ mom. 2). Det är tillåtet att använda marken för till exempel skogs- eller jordbruk eller byggande så länge man undviker att de fridlysta djur- eller växtarterna skadas eller förstörs (naturvårdslagen 48 § mom. 1). Arter som åtnjuter särskilt skydd innebär att arten är hotad och uppenbart hotas av utrotning. Det är förbjudet att förstöra eller försämra viktiga förekomstplatser för dessa arters fortlevnad (naturvårdslagen 47§ mom. 1–2). NTM-centralen kan i vissa fall bevilja undantag från fridlysningsbestämmelserna, så länge en gynnsam skyddsnivå för arten bibehålls (naturvårdslagen 48§ mom. 2). För habitatdirektivets arter gäller att det är förbjudet att förstöra eller försämra platser där individer förökar sig eller rastar och det är även förbjudet att inneha, transportera, sälja och byta dessa arter. Även här kan NTM-centralen i enstaka fall bevilja undantagslov (naturvårdslagen 49 §).

Sotnätfjärilen (Melitaea diamina) är en starkt hotad (EN) fjärilsart som är fridlyst i hela landet och åtnjuter särskilt skydd. Den förekommer främst på friska och fuktiga ängar samt på ängar längs vattendrag. De främsta hotfaktorerna är igenväxning av vårdbiotoper, förändringar på åkermarker och ibruktagande av nya åkermarker samt byggande. Foto: Kukka Kyrö, 2020.

Artinventeringar utförs under året

Under våren, sommaren och hösten utförs ett flertal inventeringar av hotade arter på NTM-centralen i Södra Österbottens område. Det kan vara frågan om inventeringar av vissa arter som tidigare observerats på området eller mera allmänna inventeringar av områden där det potentiellt kan finnas hotade arter. Markägarna kontaktas alltid innan inventeringarna utförs. Inventeringarna kan utföras av NTM-centralens egna sakkunniga eller av konsulter.

Vad händer om en hotad art konstateras på ens mark?

Det beror väldigt mycket på arten, hotbilderna och områdets situation. Många arter, speciellt de som förekommer på vårdbiotoper, kräver skötsel. I dessa fall diskuterar NTM-centralen med markägarna och planerar hur området bör skötas för att nå bästa resultat, denna skötsel sker sedan med pengar från NTM-centralen. Det kan till exempel vara frågan om bete eller slåtter. Det har även utförts försök att förflytta individer av hotade växtarter till nya områden, med väldigt varierande resultat: vissa förflyttade individer har trivts och förökat sig medan andra aldrig etablerat sig på det nya stället. För de arter som åtnjuter särskilt skydd samt en del andra arter är skydd av förekomstområdet den enda möjligheten. NTM-centralen försöker alltid göra skyddsbesluten så att det orsakar markägarna minsta möjliga skada men samtidigt säkrar en gynnsam skyddsnivå. Detta kan vara en svår balansgång och besluten kan, förståeligt nog, väcka starka känslor. I första hand försöker NTM-centralen dock alltid verkställa beslutet på frivillig basis. Om markägarens intressen krockar med naturskyddets och en lösning inte kan nås är detta tyvärr inte alltid möjligt. Men även i dessa fall försöker NTM-centralen minska den skada skyddet orsakar markägaren.

Glasört (Salicornia perennans) är en starkt hotad (EN) art som kräver brådskande skydd. Arten förekommer på så kallade saltskonor- markfläckar med höga salthalter och knapp vegetation, på strandängar vid havet. Arten hotas av igenväxning och kemiska förändringar. På Södra Österbottens NTM-centrals område har det gjorts lyckade försök att flytta individer av glasört till nya lämpliga växtplatser. Foto: Ann-Sofie Åstrand, 2020.

Skydd och skötsel av hotade arter samt deras förekomstplatser är ett intressant och ibland ganska komplext ämne där flera olika intressen ofta kolliderar. Men där man kan göra en konkret skillnad för naturen och där det alltid finns något nytt att lära sig.

Ann-Sofie Åstrand
Naturskyddsexpert, NTM-centralen i Södra Österbotten